Frimärkssamlande som hobby

Att samla frimärken, eller filateli som det kallas med ett finare ord, är en hobby som sträcker sig från de mindre barnen upp till de allra äldsta personerna i Sverige. I början handlar det kanske främst om att samla så många som möjligt eller att man främst riktat in sig på frimärken med djur på.

FrimärkenFrimärkena lossas från dagens brevskörd genom att lägga dem i vatten så att klistret luckras upp och de lossnar. Nästa steg är att pressa dem så att de blir så platta och fina som de kan bli innan de vanligtvis sätts in i album. Detta förfarande är nästintill lika oavsett hur gammal man är. Men ju äldre man blir desto mer specifik brukar samlingarna vara. Då är det inte lockande att ta dagsaktuella frimärken från breven utan det är snarare historia eller värde som avgör om de är intressanta eller inte.

Värdet går att läsa av i s.k. frimärkskataloger. Dessa ges ut av svenska bokförlag och innehåller då samtliga nordiska frimärken som givits ut under en lång period bakåt. Har man intresse av frimärken från övriga länder kan katalogen Michel rekommenderas som ges ut i Tyskland. Katalogen är betydligt bredare i sitt utbud än den svenska men är dessvärre på tyska.

Värdet avgörs av en rad olika faktorer men just kvalitén är en sak som väger mycket tungt. För att inte skada tänderna (perforeringsranden) används därför ofta en pincett. Detta är ett bra verktyg även för att skydda frimärken mot fett och smuts som man ofta har på fingrarna.

Ett annat ”måste”-verktyg är förstoringsglaset. Detta inte bara för att man tydligt ska kunna se kvalitén utan också för att man lättare ska ta del av alla de mycket små detaljer som frimärkstrycket består av. För den som väl börjar studera det kommer se att alla är som små konstverk. Konstverk som är väl värda att spara på. Oavsett om man är 5 eller 95 år.